Har tänkt på det senaste hur bara väggarna i mitt vardagsrum är. Inga tavlor, prydnadssaker, posters eller nånting. Kanske ska jag ta inspiration från mitt flickrum hos päronen?!

Som så många andra barn så brukade jag samla på posters – om det inte var Hollywoodhunkar, sångare, TV-skådespelare eller C-kändisar eller några andra snyggingar så var det bilder på djur och fina miljöer. Säg den unge som inte upplevt en kändisförälskelse som i sig var omöjlig – jag var definitivt en av dem. I mitt fall föll jag som en fura för pojkband och bildsköna sångare. Jag hade tjogvis med posters på mitt rum och jag vet att jag fortfarande har större delen av dem kvar nånstans hos mina föräldrar.

Problemet är väl att det var en grej som man växer ifrån när man kommer ifrån skolperioden och sedan tänker tillbaka på som något pinsamt eller typiskt ungdomligt. Nu är jag ju inte direkt gammal, men har ändå nått den åldern när det börjar bli lite pinigt att visa sin skamlösa uppskattning för någon kändis eller profilstark person.

Men det där vill jag råda bot på! Posters kan vara ett snyggt tillägg till vilket rum som helst om det sköts rätt, och visst vill man väl visa sin hängivelse till någon speciell person eller grupp. Jag har redan ett par goingar som jag har ögnat in alldeles extra och visst har jag införhandlat lite posters som jag ska skylta med.

Givetvis ska jag fylla mitt vardagsrum och övriga väggar med annat än bara posters, men som jag sa – posters är definitivt en snygg accessoar för väggen som kan förhöja känslan av ett hem på fler sätt än en, om man placerar dem rätt och smakfullt, så klart. Och det tror jag nog att jag klarar av!

Vad tycker ni om posters som väggprydnad? Låt mig höra era intryck och tankar om detta, ju fler synpunkter desto bättre! :)