Man brukar väl säga att våren och sommaren gör folk lite halvgalna, med vädret, solen och den sköna känslan och allt. I mina föräldrars fall så verkar vi buda på att köpa ett parkeringshus, haha!

Ja, det är en ganska vrickad berättelse (eller i detta fallet ingress) att inleda ett blogginlägg med. Men vad kan jag göra? Jag måste ju ärvt min galna sida från nånstans 😉

Såhär är det: mamma och pappa har ju velat köpa fastigheter och lokaler i Trollhättan ett tag nu, och förhandlingarna för att faktiskt genomföra några affärer är långt gångna och förmodligen snart i hamn. Mamma och pappa har spenderat många kvällar med att enbart diskutera detta, och har till och med varit lite disträ och virriga vid gemensamma middagar, eftersom de har så mycket att tänka på. Detta är normalt än så länge, det är bara deras nästa steg, förutom att etablera sig i en annan stad, som blev lite speciell och okonventionell kanske – de vill köpa upp mark och bygga tillhörande parkeringshus till deras nya fastigheter så att framtida hyresgäster och dylikt kan få någonstans att parkera.

Jag vet! Jag trodde det inte heller när jag fick nys om deras planer. Jag skrattade mest och kunde inte tro på vad jag hörde, men så har mina päron alltid haft fuffens för sig! Så på något sätt är jag inte förvånad, även om ett parkeringshus kanske är i överkant :)
Nu blir det att diskutera huruvida det ens är möjligt och om de får tillstånd till att faktiskt smälla upp ett parkeringshus i Trollhättan, men friskt vågat, hälften vunnit antar jag? Det ser inte superljust ut. Men man får inget om man inte först provar! Så på det sättet beundrar jag mina föräldrar som vågar trampa upp nya stigar här i livet, medan de ännu är i livets bästa år.

Vi får se! Jag följer mina föräldrars nya äventyr med stor spänning! :)