Det hela börjar med att jag dyker upp 08.00 på mitt första riktiga jobb. Har på mig mina fina outfits som jag och min bästa tjejkompis köpte på nätet för en billig peng och toppar allt med svarta shades. Hann knappt komma innanför dörren då min pappa ringer mig och säger att han håller på att gå sönder och säger att han behöver nr till en naprapat i Göteborg. Efter några snabba klicks så hittar jag naprapatlandslaget,  låter som ett bra och proffsigt ställe tänkte jag och länkade pappsen direkt.

När jag trodde att faran var över så ringer min telefon igen, först så klickade jag honom, han fortsätter att ringa och ringa. Till slut låtsades jag gå på toa för att svara, då han säger att han har boka en tid på det företaget jag skickade och ville att jag skulle köra honom dit. Asssååå nej pappa min första dag på jobbet så ska jag behöva gå tidigare.!? Jag tyckte ändå synd om honom så jag sa att jag skulle prata med chefen för att kolla om det gick och dra på grund av hans ryggskott. Med tunga och nervösa steg så går jag fram och knackar på chefens dörr och han signalerar genom glasfönstret att komma in. Jag kommer ihåg att jag sa till mig själv; säg bara sanningen så får det blir som det blir – antingen kommer han skälla ut mig eller så har han själv barn eller blivit utsatt för samma situation som pappsen.

The moment of truth som det så fint heter på engelska, så säger jag allt till chefen. Det blir tyst ett tag nästa som att man skulle lägga in ljudet av syrsor så som man gör i komedifilmer. Då ställer han sig upp och kramar om mig och säger självklart ska du hjälpa din pappa. Jag blev chockad trodde att han skulle bli arg och men icke sa nicke. Då ville han självklart att jag skulle komma in senare på kvällen för att då börjar kvällspasset. Klart man säger JAA när man nästan var på väg att bli av med jobbet, snacka om dåligt intryck på karriärstegen om man blev av med jobbet på första dagen.

Åker hem och hämtar upp pappa och lånar hans bil och kör mot kliniken. Väl framme där tror ni inte att jag stöter på en kille från min parallellklass i grundskolan. Sjuuukt snygg har han blivit dessutom 😉 . Där sitter jag i väntsalen med honom medans pappa är inne och bli behandlad. Vi hälsade på varandra när vi kom in men han kollar på mig i smyg ser jag och jag tog fram mobilen för att leta reda på hans namn och självklart kolla om man har snygga bilder på sin Insta.

Pappa kommer ut ur rummet som en helt ny person och ser ut som att han har varit på en veckans solsemester med världens leende. När vi kommer till bilen så får jag ett pling på mobilen och ser att Kalle har gillat mina bilder och skickade ett meddelande… =)